Fan va allt känns mycke bättre nu! Terapi kallas de!!!!

 =D

Här kan ni få se de ruggiga resultatet

Han hade rätt under åren, hela tiden. Jag hade så fel, insåg inte.

Det var jag som gjorde allt fel, inte han. Nu förstår jag hans humör.

Du tyckte jag skulle sys in på psyke, kanske hade du rätt.

Men jag undrar va som fick mej att känna så? Först idag kände jag så igen, sist jag kände så var när vi var tillsammans.

Den här gången tog jag inga tabletter i alla fall. Jag raka av mej hår. Mitt älskade hår som jag sparat ut i 6 år. Det enda på min kropp som jag var nöjd med.

Det sjuka var att jag njöt så inni helvete när jag raka bort en fläck.

Jag som annars är rädd för att låta någon toppa det lite grann.

Du hade rätt, det är fel på mej!

Tänk om man bara kunde lämna allt och dra

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, bra på ett sätt. Det lättar i alla fall.

Just nu kan jag inte låta bli. Jag är mest glad att de komme tillbaka.

Skulle aldrig kunna tänka mej ett liv helt utan.

Många som inte skulle kunna förstå en sak!

Har en katt som är super pratsjuk, går framför ansiktet när jag ska frsöka skriva, sitter framför dataskärmen och går på tangentbordet.

Igår vart det en jävla massa One tree hill, älskar serien.

Nu blir de klä på sej, städa upp lite här och diska, för sen kommer Kristin<3

Tror vi ska lägga ut lite kläder på tradera.

Hur gör man för att ändra sitt liv??

Jag känner mej ensam, saknar att ha någon i mitt liv.

Specielt nu när det går mot vintern, när det är mörkt, man tänder ljus, kryper ner i soffan till en film. Jag önskar jag hade någon som satt där brevid och höll om mej.

Men jag är för rädd för att släppa in någon. Jag är rädd att det ska bli som förut, jag är rätt att jag ska bli utnyttjad, jag är rädd att jag ska få andra känslor än den andra.

Men när man väl träffar någon som verkligen verkar bra, så skiter man i allt och letar vidare, efter något annat, efter något sämre.

Varför?? Varför inte våga chansa när det verkar bra? Varför dra sej till dom man vet, inte är bra?

Jag önskar jag våga!

Jag hatar nnär folk inte kan se sina egna brister och när dom gör fel, och i stället lägger all skit på andra.

Visst jag är inte heller så bra på de men när jag väl inser så erkänner jag de och försöker göra allting bra igen.

Men du kan verkligen inte, de sista du kan se är att du gjort fel, att du startade det hela. Du lägger över det hela på mej, låter andra bli lidande av det. Varför? Hon har inte gjort dej ett skit, inte jag heller egentligen, mer än att säga att du beter dej som en fitta.

Jag frågar varför men då vägrar du svara på det. Eller är det så att du kan se dina egna brister och fel men att du har för svårt för att erkänna dom?

Det tror jag. Men tänk lilla du att det är andra som får lida för de!

Sen blir jag galen på att folk ska ljuga om saker och ting. Säger en sak och skyller på de och de men sen visar det sej att det var helt annorlunda.

Jag skulle inte brytt mej för 5 öre om du sagt så som det egentligen var, jag skulle förstått totalt men fattar verkligen inte varför du ljög och sa annan sak. Sen att man skriver upp på Facebook dagen efter. Oj glömde kanske att du sa en annan sak till mej?

Vilka är egentligen ens vänner? Hmm jag har ingen aning.

Den enda personen jag verkligen vet är min riktiga vän är Kristin<3 Den enda personen som verkligen ställer upp, finns där när man mår dåligt och alltid ändå, hon lyssnar och förstår, hon säger vad hon tycker och hon är inte falsk som andra.

Älskar dej vännen min, jag är så glad att jag har dej<3