Cecilia

28 mars 2011 23:01

Svar:
För din del, vet du vad det beror på?
Ätstörningar också?

Linda Bäckman

28 mars 2011 23:15

Det sjuka är att jag aldrig trodde jag skulle få ätstörningar själv. Det börja så konstigt.
En dag så var det äcklig mat i skolan så jag skippa lunchen och sen skulle vi iväg och träna iför en cabbare vi skulle ha och middan vart inte för ens sent på kvällen, på eftermiddan börja jag må as illa, spydde och sen efter de börja jag bara svälta mej själv, sluta äta och åt jag så åt jag jätte lite, ljög om att jag äte fast jag inte gjort. Och åt man så spydde man upp de.
Men det har alltid vare värre för mej när jag mått sämre både äta mer mat och låta bli att äta eller spy. Som om jag äter upp känslorna eller spyr upp känslorna för att slippa känna hur det är.
Sen blir det ju så att man ser inte de andra ser, man ser en helt annan kropp, man tycker man ser tjock och äcklig ut fast egentligen kanske man har skit fin kropp.
Som jag nu, jag skulle aldrig kunna drömma ens om att få tillbaka min kropp som jag hade när jag tyckte jag var hemsk förut, och kollar man tillbaka på kort så såg man riktigt bra ut och de var när jag var normal storlek.

Men jag tror allt sitter i huve, man fokuserar bara på de och ser bara de och man ser annorlunda.

Jag tror de hela beror lite på att man har dålig självkänsla/självförtroende, man känner att man duger inte som man är, man mår dåligt lr nå.
Ja jämför det lite med alkoholism åxå. Har man väl börjat måste man ha mer.
Har vare där åxå, då drack jag upp känslorna, man måsta ha mer och mer, för till slut hjälper det inte lika bra.
När man spyr/svälter lr annat så hr man väl börjat måste man fortsätta, man serinte att man blir för smal, man ser sej själv fortfarande som stor fast man inte är de, så man fortsätter. Man får ångest av att äta så man lättar den med att spy lr låter bli att äta i huve taget.